Då livsglädjen tystnat

My obsession . . . of being skinny . . .
. . . is hurting you . . . more then I could ever know!
I want to be free!!! Belive me!
But anorexia is coming back to me . . .
I hate her! But at the samt time I love her . . .
It´s a love-hate relationship!!!
forgive me for being so selfish . . .
. . . try to understand me . . .
I´m not doing this to hurt you, I´m doing this
to find peace inside myself . . .

I don´t want you to see me this way
I wish I could run away with all my pain
-K

Det är över för denna blogg. Jag kommer endast använda mig av min före detta blogg www.tillbakatilllivet.bloggagratis.se
På den bloggen kan ni följa mig i mitt liv. Om cirka en månad är denna blogg borta. Så börja följa den gamla bloggen som är som ny för jag har designat om den.
Kramar, Katie

Jag vill inte ljuga och om jag säger att jag mår bra så ljuger jag.
Jag har det inte alls bra just nu . . . Jag blir allt mer och mer rädd för de tankar som rör sig i mitt huvud. Dumma mat tankar. Hade en mardröm förut . . . Vaknade i full panik :-( Det börjar närma sig December . . . och december är en mardröm i mitt huvud för december betyder JUL, JULMAT OCH JULBORD!!!!!!!!!!!!!! och jag HATAR det!!!!!!!!!!!!!!!! Jag hatar jul och nyår för jag orkar inte med all mat . . . De senaste två åren har mitt liv kraschat vid jul! Jag har mått extra dåligt då :'-( och jag är rädd för denna jul som kommer!!! vill sitta ensam och GLÖMMA att det är jul då den kommer!!!

Min handleds ortos. Den nya från göteborg med en skena i.



Min gamla avdelning på Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus.



Mina onda o. tejpade leder. Glad att jag än så länge slipper tejpen!
Det var så jobbigt att ha.



Det är inte roligt att vara på sjukhuset . . . (bilden är dock från göteborg
å sjukhuset där)



Bättre är det att få vara hemma och må bra!!! och kunna rida!
Längtar tills jag får göra det igen :-D Twilly jag SAKNAR dig!!!!!!! <3 <3 <3

Ja överskriften säger allt. Jag har tillbringat dagen på Uddevalla Sjukhus avdelning 20 med de andra patienterna samt personalen. Jag har varit på morgonsamling med "uppvärmning" inför dagen, handträning med värme för händerna och sedan träna händer var härligt med värme =) Det behövde jag!
Sedan träffade jag min sjukgymnast J. Hon gick igenom mina leder som tyvärr är mycket stela idag . . . och gör hemskt ont :-( Så resultatet blev inte så bra på testen MEN jag kämpade och det är det viktigaste! Sedan upptäckte J att mitt vänstra knä var värmeökat och mycket svullet det var mindre roligt . . . För jag är livrädd att de måste tappa knäet på vätska igen och att jag skall få fler kortisoninjektioner! För jag HATAR det, det gör så fruktansvärt ont :-( ajajajajaajaj!!!
Sedan var det avslappning och sen lunch mellan 12.00 och 13.30.
Sjukgymnastik igen och lagom roligt när sjukgymnast J sa "Katie du ser så blek och medtagen ut" och lade handen på min panna "Du har ju feber!" Var bara att gå tillbaka till sjukhussängen och lägga sig och vila fram tills Patientlektionen som idag handlade om Kost vid RA. Sedan tog jag mina saker och skyndade mig med mina dumma knän till ätstörningsenheten. Kom inte ifrån sjukhuset förrän efter klockan 17.00. Blev sent :-( Lång dag men nu äntligen hemma! Efter en dag som varit en dag med allt - träning, svullet knä, ond handled, feber, skratt o skojj med de andra patienterna samt personalen i matsalen osv så sitter jag äntligen hemma!
Varit en snabb sväng hos mamma och pappa också och hämtat kläder o. mina kryckor. Lovade att ta med kryckorna till sjukhuset imorgon . . . :-( Men, men det är för mitt bästa.
Nu blir det mackor med hallonmarmelad **MUMS**
Kramar från mig <3

Det är en ny dag med nya möjligheter och idag känner jag mig stark <3 Första dagen på flera dagar jag känner mig stark och glad =) Jag behöver det! I love it!
Hoppas ni alla får en bra dag <3 Det skall Leo och jag ha <3
Kramar från oss

Jag skriver inte mycket nu,
det är för att jag inte orkar.
Det finns inga ord, finns inget
att säga för det som rör sig i
huvudet på mig :-(
Fick sova hos mamma o pappa
natten till idag för att orka.

Varit på sjukhuset hela dagen idag
det gick bra, personalen var jätte snälla.
Så det var inte så farligt att vara på
sjukhuset som jag trodde.
Det är tufft, men det går.

Jag måste orka.

Det är kämpigt nu, det är jobbigt med maten och med ångesten samt tankarna. Men Mormor och morfar samt Marcus och lille Alex gjorde min helg perfekt! *tack älskade ni*

Detta är ett meddelande som är jobbigt att skriva . . . Jag har varit på inskrivningssamtal idag på reumatologen på sjukhuset Jag gråter så himla mycket . . . Vill INTE vara där på sjukhuset! Vill inte vara på sjukhuset tre dagar i veckan! Känns som att jag varit där tillräckligt. Jag känner mig så utlämnad då jag är bland sjukhuspersonal som skall ta hand om mig! För det är så det känns och har känts då jag varit på sjukhuset dessa nio månader . . . Känns som att jag inte klarar mig själv! De måste ta hand om mig och jag måste bara följa med och acceptera . . . det är så svårt . . .

Men det är för mitt bästa! Denna behandling är inte lika lång som den för anorexian varit. och jag får sova hemma på nätterna, inte sova på sjukhuset så det är ju skönt!

Jag skall gå på schema mellan klockan 09.00 och 16.00 var dag och vara med sjukgymnast en gång per dag samt en arbetsterapeut om dagen och sedan träffa en psykolog samt sjuksköterska dagligen.

Det kommer bli tufft säger de, jag kommer att ha mycket ont då jag kommer träna mycket och mina leder inte är vana. Men jag är berädd att kämpa!!!!!! Efter all denna tid så är jag van vid att kämpa mer än det kan jag ju inte säga.

Det är kämpigt med tankarna, mitt liv känns tungt nu . . . Jag känner mig missförståd till och med av mig själv!

Men dagarna går vidare, dagarna har sin gilla gång och jag kämpar vidare även om det är jobbigt.

För jag KAN JAG VILL JAG SKALL!!!

Kramar, Katie

Detta är ett meddelande som är jobbigt att skriva . . . Jag har varit på inskrivningssamtal idag på reumatologen på sjukhuset Jag gråter så himla mycket . . . Vill INTE vara där på sjukhuset! Vill inte vara på sjukhuset tre dagar i veckan! Känns som att jag varit där tillräckligt. Jag känner mig så utlämnad då jag är bland sjukhuspersonal som skall ta hand om mig! För det är så det känns och har känts då jag varit på sjukhuset dessa nio månader . . . Känns som att jag inte klarar mig själv! De måste ta hand om mig och jag måste bara följa med och acceptera . . . det är så svårt . . .

Men det är för mitt bästa! Denna behandling är inte lika lång som den för anorexian varit. och jag får sova hemma på nätterna, inte sova på sjukhuset så det är ju skönt!

Jag skall gå på schema mellan klockan 09.00 och 16.00 var dag och vara med sjukgymnast en gång per dag samt en arbetsterapeut om dagen och sedan träffa en psykolog samt sjuksköterska dagligen.

Det kommer bli tufft säger de, jag kommer att ha mycket ont då jag kommer träna mycket och mina leder inte är vana. Men jag är berädd att kämpa!!!!!! Efter all denna tid så är jag van vid att kämpa mer än det kan jag ju inte säga.

Det är kämpigt med tankarna, mitt liv känns tungt nu . . . Jag känner mig missförståd till och med av mig själv!

Men dagarna går vidare, dagarna har sin gilla gång och jag kämpar vidare även om det är jobbigt.

För jag KAN JAG VILL JAG SKALL!!!

Kramar, Katie

Idag har det varit fullt upp =) och jag ÄLSKAR det!!! :-) Är så otroligt glad asså jag vet inte vad det är med mig så glad är jag!!! :-)
Mamma kom på besök idag och drack morgon kaffet här medans jag åt mellanmål vid 10.00. När hon hade tagit cykeln kom D och gjorde mig på toppen bra humör (ännu bättre humör än vad mamma hade fått mig på :-P )
Sedan gick jag för att handla, gick förbi farmor också, vi bestämde att jag ska ta med mig fika och komma till henne klockan 10.00 på fredag, skall bli trevligt!

Efter att jag hade handlat lagade jag god lunch :-) Blev det jag ÄLSKAR mest!!! Pytt i Panna och så , som alltid, grönsaker till :)
Till eftermiddags fikat kom lillasyster och hundarna, vi satt på altan och hundarna var med i trädgården. Chockladbollar och kaffe samt saft :-) **mums vad gott** mina favoriter!!! Sedan var det in med hundarna i bilen och så åkte vi hem till mamma och pappa alla fyra. Lillasyster gick in för att laga mat och jag gick och gjorde iordning i stallet, tog in hästar och fodrade samt gjorde i ordning Twilly så det bara var att sadla, tränsa och rida efter middagen.
Det blev pasta och köttfärssås till middag **gott** (bara mat jag älskar hela dagen idag!) Är härligt =)
Sedan tog Twilly och jag en långtur i skogen det var underbart <3 Vi hälsade på D också, han tycker Twilly är fin (men han sa också "det där är farliga saker det där" och syftade på hästar) . . . typiskt karlar :-P hahahhaha!!! :-D
Efter att Twilly var i ordning gjord efter ridningen och ute i hagen igen så borstade jag Pampas och hämtade in äpplen till alla hästarna. :) Det tycker de är gott :-D
Nu är jag precis hemkommen efter en härlig dag och nu blir det en skön dusch sedan kvällsmat, virkning och tv. Skall ha det riktigt mysigt - tycker jag är värd det efter denna dagen som jag klarat så bra - :-)

Hoppas ni alla har det bra!
Varma kramar, Katie

Jag saknar dig så :-( Ville bara säga det - Miss u so much!!!!!!! can u understand it?

Grattis vår älskade mamma & "mormor" som fyller år idag <3 <3 <3
Vi älskar Dig!


Kramar från oss - Katie & Leo

Det gjorde så ont i bröstet då beskedet kom på teven i förmiddags, tårarna började rinna direkt . . . Ulf Larsson är död :'-( VARFÖR???!!! :'-( . . . 53 år gammal . . . två år äldre än min gudfar! Det är alltför tidigt!

Jag finner inga ord, hans sambo fann honom liggande på golvet i hallen . . .

Tack Ulf för de vänliga ord som du sa till mig under GT karnevalen för år sedan . . . Tack för att du var den underbara människa du var!!!
Sov gott - Vila i frid!
- Katie

Jag har haft en bra dag <3
Träffat Lotta o lilla E - min lilla skatt - styrkan i mitt liv är de båda <3
Sedan var det bara att dra sig till ätstörningsenheten . . . mindre roligt . . . har gått upp i vikt . . . Till min stora SKRÄCK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Men aja . . . jag hade ju gått ner i vikt förra gången jag var där, rätt mkt på såpas kort tid som det var så viktuppgången skall jag inte vara rädd för!
Men jag åt ändå middag ute på en mysig resturang med min syster, kusin och mitt kusinbarn :-) I feel strong!!!

Ser genom glasdörren
Flickan på andra sidan
En spegelbild
Känner igen hennes blick

Den blicken var den
sista jag såg
den där dagen . . .
Så svårt att se

Flickan på andra sidan
Andra sidan glasdörren
Ser hennes blick
Känner igen mig

Hon andas
Jag andas
Stor del av henne
Stor del av mig

Hennes blick
Min blick
Hennes andetag
Mitt andetag

Hennes värld
Min värld
Känner henne inte
Ändå vet jag allt om henne

Kommer hon att vara kvar
Kommer jag att vara kvar
Skall hon få finnas
Skall jag få finnas

Hon ser mig
Hennes tårar
Ser henne
Mina tårar

Hon orkar inte andas
Jag orkar inte andas
Vi ser
Vi känner

Flickan på andra sidan glasdörren
är inte jag
Det är flickan
Som är som jag

Vi känner inte varandra
Men vi står varandra nära
Hon kämpar
Jag kämpar

Hon kämpar mot sjukdom så svår
Jag kämpar mot sjukdom så svår
Hon vet ingenting om framtiden
Jag vet ingenting om framtiden

Som systrar
Men ändå inte
Hennes blick
Är min blick

Flickan på andra sidan glasdörren
Jag på denna sidan glasdörren
Hon får höra orden
Jag får höra orden

Hon vill inte höra
Jag vill inte höra
Hon vill inte se
Jag vill inte se

Kommer vi att klara oss
Kommer vi att orka
Kommer vi få andas
Kommer vi få leva

Kampen mot Anorexia Nervosa
är vår vardag . . .

- Katie Grün

Denna dikt skrev jag då jag låg på Uddevalla Sjukhus och jag såg en flicka som låg på den andra psyk avdelningen. Hon hade också sond. Hon bar också anorexiansiktet . . . Hon grät, jag satt och pusslade. Tårarna började rinna nedför mina kinder. Jag såg henne, hon såg mig. Vi grät. Jag visste allt om henne - hon visste allt om mig ändå så känner vi inte varandra!

Hålla tider, hålla matschemat, äta det jag skall . . . Jag MÅSTE göra det annars får anorexin den plats som den vill ha och det får den INTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det är bara så här det är!!!!!!!!!!
Det är MAT som gäller för mig klockan 07.30, 10.00, 12.00, 14.45, 17.00 OCH 20.00!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Annars går det INTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag skall inte skylla på allt annat - jag skall leva som jag blivit lärd på Sjukhuset så att jag INTE blir inlagd på det DUMMA sjukhuset en gång till för det vore en MARDRÖM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Så nu är det dags att kämpa vidare Katie Grün - thats it!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har inte skrivit på några dagar och anledningen till det är mycket min vän - Engla Louise - som är svårt sjuk i anorexi. Såg ni artikeln i Aftonbladet i söndags? Ingen kan hjälpa Engla Louise . . . Hon får inte den hjälp som hon behöver - instängd på en psyk avdelning . . . Hon behöver vara på en avdelning där hon kan få hjälp för sin ätstörning! Istället är det bara en förvaring för att hon inte skall dö.
Engla Louise börjar ge upp . . . hon ser ingen ljusning, hon får ingen hjälp. Hon har slutat att äta och dricka . . . hon orkar inte! Jag känner mig så maktlös, NÅGON måste kunna göra någonting för att hjälpa henne!!! Det finns sådana brister i denna vård av anorektiker! Engla Louise har varit sjuk i 19 år!!! Vården har inte lyckats hjälpa henne!!!
Vi som är friska måste komma in i vården och HJÄLPA TILL för vi vet hur det är!!! Det stödet skall kunna ge trygghet hos den anorexisjuka - vi som är och har varit sjuka skall kunna stötta varandra MEN vården vill inte ha in oss i arbetet! De tror att vi påverkar den sjuka till att bli än mer sjuka - MEN - vad har vi att vinna på det??? Jag vill hellre kunna hjälpa för att få andra att besegra sin ätstörning. Alltså jag är så arg, frustrerad och ledsen att jag inte ens fattar vad jag skriver :-( Jag är så ledsen att jag bara vill skrika!!! RÄDDA ENGLA LOUISE LIV!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Katie

Läs detta om Engla Louise:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5824392.ab

Strategier behövs nu så att jag orkar kämpa mot ett värdigt liv! Jag känner det för det är jobbigt och jag känner mig ofta ledsen . . .  Men nästa vecka skall jag vara i Malmö =) och jag skall hämta lilla T på skolan!!! Det gör mig glad och stark!!! Ser jag framemot :-D
Jag måste se maten som min medicin!!! Det är bara så! Inte som en ond sak som jag måste tvinga i mig var dag . . . Det är ingen idé att säga till mig att mat är gott för jag njuter inte va den jag tycker bara att den är jobbig! Medicin är jobbigt kan man ju säga . . . Jag önskar att jag en dag inte känner så här! Att jag finner anledning så att jag orkar att kämpa o. jobba på. Men jag kan inte säga till mig själv att jag en dag kommer tycka om maten för då får jag panik och extrem ångest! Jag tar en dag i taget - timme för timme - lever mitt liv så.

Idag skall jag ut till Bottna Hallen och titta på innebandy, pappa skall stå i kiosken denna gång. Jag kanske hjälper till lite. Tar med mig lunch så jag äter där, tror jag.

Ha en bra dag alla!!!
Kramar, Katie

Fann denna bild av en slump - tänkte direkt på lille Daniel - 11 år av sorg och saknad.
Sov gott lilla bebis ängel i himlen - älskar dig!