Stressad och längtan

Jag vill få mitt liv att gå ihop, jag vill vara med alla som jag älskar, jag vill leva ett normalt liv!!! Men anorexin fångar mina tankar - jag räcker inte till!
Jag kan inte säga nej - för jag har missat så mycket i livet!!! Anorexin skall inte få göra sönder mig mer!
Anorexia var min bästa vän och hon var / är min trygghet!!! . . . men hon får inte vara det längre och det ger mig ångest! . . . tomma ord en torsdag kväll . . . precis 31 veckor sedan jag blev inlagd på Uddevalla Sjukhus i vild panik, svårt uttorkad . . . Kanske kommer jag aldrig att tycka om Torsdagar mer för att det är den dagen som jag blev inlagd på sjukhuset på grund av mina anorexi . . . den 15 januari 2009 brakade helvetet lös . . . ett helvete som jag aldrig har kunnat föreställa mig! Jag tyckte att jag hade ett helvete innan - men jag hade så fel - det blev bara värre - tills den dagen allt vände och blev bättre!

Jag saknar min lägenhet - jag saknar mitt liv - Anorexi liv - . . . vet inte . . .  Hur kan jag sakna svälten då jag vet vilket helvete det är? - oförståligt även för mig -
Varför sakna tröttheten, hjälplösheten, smärtan? - anorexian var min bästa vän - ska hon fortsätta vara det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0