Då livsglädjen tystnat

I eftermiddag åker jag . . . sista gången till Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus . . . Är så olidligt trött på sjukhuset och på att ha personal runt om en som hela tiden säger till en vad man får och inte får göra!!! USCH :-( Även om jag har behövt det så kan jag inte acceptera allt detta! Jag har kännt mig som en tre åring som inte förstår och kan göra saker själv!

Viss personal behandlar en som ett litet barn och det hatar jag! De mesta i personalen älskar jag, de är alldeles underbara! De har fått ta mycket ilska och många miljontals tårar från mig . . . Men jag skall se till att jag inte åker in på sjukhuset igen! Jag skall kämpa allt jag kan för att hålla mig på fötter och inte åka in i min anorexi igen!!! Jag vet hur lätt det är att dras in i det! Ett litet snedsteg och man är fast i svältens armar!
Jag är rädd . . . rädd för att inte orka och fixa det! Det skall jag inte sticka under stol med :-( Jag vet hur lätt man snavar inför anorexin "Jag skall bara" "Bara denna gången, det gör ingenting" "bara två kg så är jag nöjd, skall bara gå ner två kg" OCH SÅ ÄR MAN FAST!!!!!

Därför skall jag kämpa och ge allt för att inte göra minsta undantag för min sjukdom. Hon skall inte få styra mig mer nu! Det får vara slut på det nu! . . . jag är rädd . . . rädd för mig själv och min sjukdom . . . that´s the way it is! Men jag har i alla fall ätit frukost själv idag :-) och det gick bra!!! <3

Hoppas att ni alla får en bra dag <3 Jag skall hämta ut mina tågbiljetter till Malmö idag innan jag åker till sjukhuset. Annars sker det inte så mycket.
Varma kramar, K





Nu kan jag känna glädje! Nu är jag pigg och stark!



Var med mamma o pappa på Snipens kulle o tittade på Madonna
som hade spelning på Nya Ullevi! Jag åt nästan ett helt paket med kex (!!!)