Då livsglädjen tystnat

Ångesten som jag hade då jag vaknade imorse har lagt sig - jag måste lära mig att leva med denna kropp, denna nya kropp som jag inte är van vid. För jag är inte van vid en normalviktig kropp jag är bara van vid en mager kropp . . . och det är inte bra . . . Jag skall se anorexidemonerna i ögonen och känna att jag kan leva utan min "bästa" vän Anorexia N. Hon har tagit ifrån mig allt det perfekta i mitt liv - för mitt liv var perfekt - lägenhet, jobb, sportlife, körkort, Leo - Allt! Lägenheten har jag inte kvar - var för sjuk för att bo ensam . . . flyttade tillbaka till mamma och pappa :'-( jobbet har jag kvar men är sjukskriven 100% sedan November :-( Kan inte träna - får inte - körkort har jag - men inte kunnat köra bil på ett halv år - Men nu hämtar jag nya bilen idag =) - Min lille hamster Leo har jag kvar, han har fått bo hos mamma o pappa (mormor o morfar ;-)  ) Men jag har misst halva Leos liv - han börjar att bli gammal nu :'-( min underbara lilla skatt! Skall inte mista mer av hans liv bara för att jag haft o har anorexia!

Jag önskar att många - även tjejer o killar som är PRO-ana - kan se vilket helvete det är att ha anorexi, vad mycket man förlorar och att sjukdomen kan leda till döden - hade mamma inte funnits där, hade jag inte haft Charlotte och Jea. Hade jag inte blivit inlagd på sjukhuset så hade uttorkningen ledit mig till en säker död . . . En plågsam och skoningslös död . . . Och det är inte värt att dö vid 19-års ålder!
Nej, jag skall kämpa för att bli frisk och sedan hjälpa andra! Det gör ingenting om man har några extra kilon - även om jag är LIVRÄDD för att ha det!!! Det är inte farligt att ha några extra kilon, det är tusen gånger värre att vara mager!!! Det gör ont och är inte ett dugg kul!!!

Lillasyster tog en bild på mig idag. Lägger in den.
Varma kramar, Katie