Då livsglädjen tystnat

Jag försöker gömma undan sanningen, sanningen om vad som rör sig där inne . . . det är jobbigt att tankarna fortfarande styr mig så olidligt mycket!!! Jag har varit på bio med en av de andra tjejerna :-) Var mycket trevligt men jag orkar ju inte vara glad, jag orkar inte tillåta mig själv att vara glad!!! usch vad jobbigt det känns :-(

Det går inte att beskriva hur olidligt svårt det är . . . :-(

I eftermiddag åker jag . . . sista gången till Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus . . . Är så olidligt trött på sjukhuset och på att ha personal runt om en som hela tiden säger till en vad man får och inte får göra!!! USCH :-( Även om jag har behövt det så kan jag inte acceptera allt detta! Jag har kännt mig som en tre åring som inte förstår och kan göra saker själv!

Viss personal behandlar en som ett litet barn och det hatar jag! De mesta i personalen älskar jag, de är alldeles underbara! De har fått ta mycket ilska och många miljontals tårar från mig . . . Men jag skall se till att jag inte åker in på sjukhuset igen! Jag skall kämpa allt jag kan för att hålla mig på fötter och inte åka in i min anorexi igen!!! Jag vet hur lätt det är att dras in i det! Ett litet snedsteg och man är fast i svältens armar!
Jag är rädd . . . rädd för att inte orka och fixa det! Det skall jag inte sticka under stol med :-( Jag vet hur lätt man snavar inför anorexin "Jag skall bara" "Bara denna gången, det gör ingenting" "bara två kg så är jag nöjd, skall bara gå ner två kg" OCH SÅ ÄR MAN FAST!!!!!

Därför skall jag kämpa och ge allt för att inte göra minsta undantag för min sjukdom. Hon skall inte få styra mig mer nu! Det får vara slut på det nu! . . . jag är rädd . . . rädd för mig själv och min sjukdom . . . that´s the way it is! Men jag har i alla fall ätit frukost själv idag :-) och det gick bra!!! <3

Hoppas att ni alla får en bra dag <3 Jag skall hämta ut mina tågbiljetter till Malmö idag innan jag åker till sjukhuset. Annars sker det inte så mycket.
Varma kramar, K





Nu kan jag känna glädje! Nu är jag pigg och stark!



Var med mamma o pappa på Snipens kulle o tittade på Madonna
som hade spelning på Nya Ullevi! Jag åt nästan ett helt paket med kex (!!!)

Mitt hus, här skall mitt liv börja att byggas upp på riktigt! Jag är här nu <3 Underbart <3 Känns lite konstigt. Nu är det verkligen sant - lägenheten är borta - huset är här istället. Vackra omgivningar, landet, lugnt och skönt! Nära till havet och härliga promenad stråk! Nära till mamma o pappa, bara fem minuter med bil!!! :-) Det är toppen!
Finns inget annat att säga än att jag mår bra <3

Den tiden är någonting som jag alltid kommer att sakna - tävlingarna & träningarna - varför fick det inte fortsätta som det en gång var? That´s the quesition . . . Jag kommer aldrig att förstå o acceptera tyvärr . . .

Hold me in your arms
don´t let med go <3
Don´t hold back your heart
Let me know <3 <3 <3

Everything in your life is my life
Everything in my life is your life
All your time is mine
All my time is yours <3 <3 <3

True love forever!
I love you! You make my day!!!

Jag borde inte klaga - för jag har allt! Hus, bil, körkort, jobb, pojkvän, fin familj, vänner!
Så nej jag klagar inte även att det är jobbigt att Zac är så långt bort ifrån mig :'-(
. . . rök i bil, jodå min bil var lite "rökig" vet ej varför - bara ngt tillfälligt förmodligen för när pappa körde den var det inget som helst på min kära bil! aja . . . Nu blir det väntan på att Zac skall komma in på MSN <3 <3 <3 I love you <3 <3 <3

Hon kämpar sig kvar, gör sig påmind.
Hon säger att jag är hennes allt! Att utan mig kan hon inte leva!!!

Hon ser mig hela tiden, går vid min sida, knackar mig på axeln
Skriker i mitt öra - Lämna mig INTE  -

Orden som anorexin skriker i mig en vanlig kväll på sjukhuset
MEN en sak skall ni veta!!! Hon får INTE fäste i mig!!! Hon får inte styra mig!!! Jag är starkare än så och värd mycket mer än att ha denna sjukdom!!!
Så jag vinner - hon får inte uppmärksamhet - that´s the way it is!!! -

Jag har suttit och funderat på strategier och annat och jag känner mig starkar nu, till och med glad! För visst har jag saker som gör att mitt liv byggs upp nu :-)

Mamma, pappa, lillasyster, lillebror gör mig glad :-D
Zac - min kärlek - min underbara pojkvän - gör mig till den person jag är!!! Han får mig att känna mig vacker - Love you!!!
Jea, lilla T och Anna - Alla andra vänner <3 <3 <3 Allt mina vänner samt min familj - mina djur gör mig stark <3 <3 <3

jobb, mitt lilla hus, min bil, mina djur, Zac - ni är mitt liv <3 <3 <3 Zachary gör mitt liv, min vardag komplett <3 <3 <3 Han älskar mig för den jag är och jag älskar honom för den han är!
Ni alla gör att jag blir starkare än min ätstörning!
Varma kramar, K

Nu är det jag som skall använda mig av strategier - tankarna är jobbiga men de skall inte få fäste!!!
Jag har bestämt mig, nu är det snart dags att skriva ett farväl brev till anorexin - den kämpar för att hålla sig kvar! Hon skriker och gråter, drar mig i min arm "Katie lämna mig INTE" Skriker det i mig - hon är rädd - hon skall dö nu!!!
Får inte vara kvar! Jag skall våga att sätta mig ner och skriva ett avskedsbrev till svälten!!! Men när, hur och var? Det är frågan . . . jag är rädd :-(

Åker tillbaka till sjukhuset vid 14.00 idag . . . fan vad jag hatar det!

inför att åka tillbaka till sjukhuset imorgon . . . "rädda mig därifrån" skriker det i mig :-( Det är bara två veckor kvar - inte ens två veckor!!! Jag vill slänga mig på golvet - skrika och gråta - Jag vill bara slippa att åka tillbaka :-( Det är så jobbigt att vara på sjukhuset!!! Men som en person sa till mig - är det du eller anorexin som skriker? - ja det är frågan . . . anorexin vill få mig att må dåligt - den ger mig ångest! Den vill att jag skall svälta - hon - anorexin vill att jag skall svälta!!! Hon försöker att övertyga mig om att allt blir bättre bara jag slutar att äta! Men jag har beviset!!!
Svälten resulterade i att jag har gick på ätstörningsvården i ett år innan jag blev inlagd svårt uttorkad och underviktig på sjukhuset med sond . . . Det är ingenting att sträva efter! Så anorexitankarna - BORT UR MITT HUVUD - NI FÅR INGET FÄSTE!!!

Skall prata med min läkare och mamma o pappa imorgon, jag vill skrivas ut som planerat och jag tänker säga att jag vill, då jag blivit utskriven gå på ätstörningsenheten hemma o äta lunch ett par dagar i veckan samt träffa min sjuksköterska där. Först vill jag ha det så och kanske börja jobba om en månad istället för direkt då jag blir utskriven. Jag kommer nog inte att orka börja jobba direkt så som jag reagerar i jobbiga situationer, jag fixar inte det! Jag vill komma hem och landa innan jag börjar jobba. Dessutom blir mitt hjärta heltokigt så fort jag gör minsta lilla kraftansträngning! Så att börja jobba än kanske inte går . . . äsch jag vet inte, men det är så jag tänker och känner i alla fall. Får se vad min läkare säger imorgon.
K

Denna sida kommer inom kort att synas på min blogg - Samma adress och namn men nya header!
Tack Lovisa för den!

Idag är en sådan dag då jag måste väga för och nackdelar med att ha anorexi för att inte falla tillbaka . . .

    

     

            

Att rida och kunna träna är så mycket roligare än att ligga eller sitta i en säng / rullstol under tvång med sond och bli tvångsmatad på sjukhuset så att man inte dör!!! Det är bättre att ha ett normalt BMI och må bra än att vara svårt uttorkad och underviktig!

Varför skall inte jag få må bra?
Varför trycker jag jämt ner mig själv och säger till mig själv att jag inte är värd att leva?
JAG ÄR VÄRD LIVET!!! JAG ÄR VÄRD ATT MÅ BRA!!!
Får inte trycka ner mig själv, jag måste sluta med det!!!
För att orka med vardagen och livet så måste jag sluta! Tillåta mig själv att må bra
det är det enda som betyder någonting! Jag måste lyckas att klara motgångar utan att
få svåra ångest attacker!!! Får inte göra mig själv till ett offer!
Massa tankar som rör sig - Men jag går ut och rider nu för att skingra tankarna!
Twilly betyder allt och jag älskar min fina tjej <3
K

Skall hyra en liten stuga - mitt första egna hus!!! :-D Jag har min bil, mitt jobb, blir snart utskriven från sjukhuset (!!!) efter snart nio månader!!! Skall bli underbart! Jag kommer att bo cirka fem minuters bilväg från mamma o pappa <3 Blir bra för att då äter jag lunch o middag här var dag! Så får jag stöttning med det <3
Jag skall snart börja jobba - det är lite skräckblandad förtjusning men det kommer att gå bra!!!
Snart åker jag ner till Landskrona till Anna som snart fyller år också - det ser jag framemot <3

Livet börjar här och nu - Skall bli underbart att få leva igen <3 <3 <3 Det har jag saknat - Jag har saknat att leva!!! Blir tyvärr ingen resa till friidrottsanläggningen på Club La Santa på Lanzarote :-( Men jag kommer att ha det bra hemma, får resa någon annan gång - Lillasyster får min två veckors resa till Lanzarote - That´s the way it is - Jag är för sjuk för att åka . . . kommer nog inte att fixa två veckor där med min ångest osv. Även om ätstörningen och ångesten inte skall få fäste i mitt liv så finns den där . . . och det måste jag lära mig att leva med - och lära mig att hantera också.

Jag kanske kan åka iväg o hitta på något kul då mamma o gänget är iväg! Jag skall ge mig själv kvalitetstid! Njuta av livet och njuta av att vara jag <3 Så är det bara!!!
Dessutom det här med stugan - den är ju nära mamma o pappa så jag kan komma o rida o pyssla med hästarna var dag!!! :-D urmysigt!!!

Ikväll skall jag ner till Göteborg - mamma, lillebror och "lillkusinen" (som inte är så liten längre) ;-) skall springa Midnattsloppet sent i kväll och jag skall hejja på!!!
Jag hoppas att ni alla får en trevlig lördag - Njut av dagen <3
Varma kramar, Katie

Ikväll blir det mys hemma hos Madelene. Skall bli trevligt att träffa några arbetskompisar igen :-) Oj vad jag saknar dem!!! Alla mina vänner! Självklart tar jag min nya bil dit :-D hämtar upp J o eventuellt också E på jobbet. Möter mamma där också.
Nu skall jag gå in och titta på Uddevalla Hems hemsida för att fortsätta sökandet efter en ny lägenhet!!!

Det sker mycket i mitt liv nu, bara två veckor tills utskrivning och en längtan efter ett liv finns! Längtar tillbaka till Uddevalla och jobbet!
Söker lägenhet, skall tillbaka till mitt jobb och mina arbetskompisar. Kanske är det dags att fundera på utbildning? NEJ - jobb blir bra så länge :-) Utbildning är ingenting för mig nu!!! Vill bara jobba, tjäna pengar, resa och njuta av livet.
Jag kan verkligen se livet på ett annat sätt nu! Livet är så mycket mer än att bara utbilda sig osv. Klart att man skall lära sig nya saker - men om jag vill jobba, tjäna pengar och resa så skall jag göra det! För att jag tycker att det är roligt! Jag tycker att det är roligt och trevligt att gå på bio - ja då gör jag det! Jag tycker om att fika - då gör jag det!

Lovisa hjälper mig att göra en ny framsida på min blogg som är ljusare och finare än den jag har nu. Jag behöver positiva saker i min närhet! Orkar inte med mörker i mitt liv längre - Jag är värd mer än det!!! Jag är värd ljuset i mitt liv!
Jag är värd att äta gott, att leva, orka finnas till!!! Jag är född för att leva ett bra liv - göra någonting betydande - Jag vet det!

Hoppas ni alla får en bra helg.
Varma kramar, Katie

p.s. Vid frågor och funderingar om ätstörningar, vården eller annat - lämna en kommentar samt mail adress så svarar jag så fort jag kan! Det är bara jag som ser kommentaren samt mailadressen.
d.s.

Ångesten knackar på dörren, hon ber mig att öppna! Jag kan inte acceptera det!!!
Skall ta en promenad så att jag kan komma undan hennes ord - hon som förstör mig - AN - hänger över mig - kämpar för att inte ge henne någon uppmärksamhet!

Läs mitt blogg inlägg på Jeas, Annas o min blogg www.vikanvivilltillsammans.blogg.se om strategier - hur man kan jobba sig ur sin ätsötrning.

Jag är hemma hos mamma o pappa nu - skall gå och lägga mig i min egen säng nu skall bli underbart!
Varma kramar, K

Han älskar mig och jag älskar honom
Han bor långt borta men han är ändå nära
Zac - Jag älskar dig <3

Finns det mer att göra för mig . . . det beror på hur mycket jag kan tänka mig att kämpa . . . Men är jag beredd att satsa allt? Är jag beredd att ge mer tid för sjukhuset? Jag saknar egen lägenhet, saknar mitt jobb, saknar mina hästar, Leo och framförallt min familj som jag älskar så!!!
Tar jag fel beslut om jag skriver ut mig på måndag? Jag vet inte . . . jag vill börja att träna på Sportlife igen . . . För och nackdelar med att skriva ut mig själv . . . Kan jag finna någon ro i mig själv? Hur skall jag göra för att inte såra någon?
Men det är väll mitt liv eller? Är det inte jag som skall fatta beslut över mitt liv? Jo det är det.
Jag vill leva, jag orkar leva, orkar finnas till för att jag skall göra någonting betydande! Jag skall för sjutton göra någonting viktigt! Då har jag inte tid med denna skiten!!! Skynda långsamt? Släng dig i väggen!!!

Tomma ord, huvudet fullt av skit . . . tyvärr . . . jag skall få fram vad jag vill ha sagt, ska bara se hur

De som vet vad som hänt idag behöver bara veta om det ingen annan.

För frisk för vård här på avdelningen . . . för sjuk för att komma ut i livet . . . dagvård kommer krävas . . . personalen är med på det, mamma är med på det, kommer läkaren att göra det också? 
Hoppas det!

Jea, Anna och jag gick modeller igår och det gick så otroligt bra! Lite tanda gnissel o så - men det var jätte kul!!! :-)
Alla var så fina i sina kläder o skor osv!
Hoppas vi kan lägga in lite bilder ifrån det här på bloggen sedan.

Tyvärr fanns det stunder igår som var riktigt jobbiga också . . . ångest attackerna kan komma, svåra, riktigt svåra och jobbiga - fortfarande, men mindre sällan. Kände det under tiden vi väntade på andra visningen.
En tjej satt och åt en diet chocklad bit . . . En annan tjej kommenterade det, minns inte vad hon sa riktigt men tjejen som åt chocklad biten svarade att hon hade gått ner 20 kg genom att dricka nutrilett och ätit de speciella diet chockladerna.
Skall nog lägga till att tjejen inte är mager, utan själv sa att hon varit överviktig och nu nått en normalvikt.
Sedan var det kört . . . "JEA" skrek det i mig . . . Panik, oro, hemsk ångest - Jag dör, jag dör, jag dör!!!  skrek det i mig . . . om och om igen . . .
Men med stöd från Jea släppte ångesten till slut - en helt "vanlig" sak som kan ske i livet i kampen mot anorexin . . . Det är så svårt då anorexin fortfarande regerar i mitt huvud, trots att jag mår mycket bättre så och att min kropp är så gott som "reparerad" så är inte mitt huvud det!
Men jag är stark, jag tänker inte låta anorexin kontrollera mig så hårt längre! Inte alls faktiskt! För jag har förlorat så mycket tid och jag vill inte förlora mer tid.
Därför känner jag också att jag inte vill ligga på sjukhuset mer. Jag är såpas bra som jag kan bli, tror jag, och jag vill inte mista mer tid av mitt liv så det känns som att det är dags nu - dags för att skriva ut mig.
Tre veckor kvar på sjukhuset - men hästarna väntar, Leo väntar, mamma, pappa, lillasyster, lillebror väntar där ute! Vännerna väntar där ute!!! Orkar jag vänta, uthärda i tre veckor till här inne på Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus? Jag vet inte . . . det värsta är hur anorexian regerar i mitt huvud, jag kan inte följa den! Fast att jag vill, som alla säger "du vet hur det är och du vill inte ha det så". Om jag blir frisk - NÄR - jag blir frisk så skall jag göra någonting betydellsefullt - hjälpa andra som har det som jag har och har haft det!!!
Jag skall äta, jag skall leva, jag är värd att leva, det sägs så i alla fall. Orkar jag kämpa? Hoppas det! Eller jag skall göra det! Om jag fortsätter att svälta så dör jag och är det värt att lämna alla som jag älskar och alla som älskar mig bara för att jag aldrig tycker att jag är smal nog, jag älskar att vara mager - fast att jag borde hata det! Jag hatar att jag gjort min familj illa, jag hatar att jag måste vara egoistisk för att överleva och bli frisk.
Jag skall ta en promenad nu, behöver det.
Jag behöver att tänka!
Kramar, Katie

Nu åker jag till Malmö :-)
Har längtat så länge efter detta!!! Nu är det dags.
Jag hoppas att ni alla får en bra helg med alla festivaler som är runt om i Sverige denna helg - tillexempel Malmö Festivalen samt Göteborgs Kulturkalas (f.d. GBG kalaset)
Varma och soliga hälsningar & kramar
Katie
p.s. håll en tumme för att det blir fint väder i Malmö imorgon, i alla fall uppehåll! Tack :-) d.s.

Längtan finns, saknaden finns . . . det river sönder mig!!! Nej jag tar INTE lägenheten FAST jag VILL!!! Jag är vuxen nu, skall ta vuxna beslut. Inte så att jag inte klarade min gamla lägenhet för det gjorde jag! Jag fixade allt med städning, betala räkningar osv. Men jag fixade inte maten - jag åt ingenting pga min anorexi, jag höll på att svälta ihjäl . . .
Jag VILL SLÄNGA min på golvet och SKRIKA "ge mig min lägenhet tillbaka" Men det fungerar inte så . . . Livet fungerar inte så. Åh vad jag vill gråta . . . JAG SLÖSADE BORT TVÅ ÅR SOM VAR PERFEKTA MED LÄGENHET, JOBB osv med att SVÄLTA  och träna EXTREMT . . . Är inte värt det . . . Vet ju det, miste mitt liv och min frihet . . .

I feel so helpless . . .

Farfar i himlen - Älskar dig
Varför fick du inte stanna kvar?
Du var gammal
Men jag hade behövt dig längre!!!

Never had a dream come true - you´re gone - I needed you
I give you all my love - you´re gone - Never found a way . . . A reason . . . why?
How could it be like this?
Til that day I found you . . . I will miss you . . .

Älskar dig, saknar dig, förstår inte varför - Finner ingen anledning.
Hade behövt dig allt längre!!!
Gud tog dig ifrån mig allt för tidigt - kanske inte för dig, din kropp, men för mig . . .
Tiden läker aldrig några sår, kan inte acceptera att du är borta.
Älskar dig - Saknar dig - Alltid!!!
Pussar & Kramar till farfar i himlen

Tillbaka på sjukhuset . . . fortsätta kampen mot anorexin . . . det känns förjävligt just nu . . .
Jag har varit en stark och glad Katie hela dagen - jag är i Grön zon vilket är mycket positivt!!! Underläkaren sa till mig att hon tänkte första gången hon träffade mig "åh herregud var skall detta sluta någonstans" Men hon sa också att jag är en helt annan person idag. Pigg och glad.
och jag har varit pigg och glad hela dagen. Jag har varit ENSAM på stan och fikat!!! Starkt gjort av mig kan jag säga!!! För bara 2½ månad sedan rasade hela min värld samman då någon sa fika och nu har jag ätit blåbärspaj med vaniljsås SJÄLV på ett fik ute på stan! Och trots mina tankar så "överlevde jag", ingen blev sjuk, ingen dog bara för att jag åt! Världen rasade inte samman. Det var sådana tankar som jag hade och fortfarande kan ha då jag ätit och skall äta. - Katastrof tankar"
Men kvällarna är riktigt jobbiga så är det bara. Men jag åker till Malmö om fyra dagar (snart 3) skall träffa Anna på fredag och Jea o lilla T  på lördag. Jag längtar. När det blir tungt så försöker jag att lägga mitt fokus på modevisningen som jag skall gå modell på tillsammans med Anna och Jea samt cirka 40 andra modeller tror jag.
Det är skönt att ha Jea, hon ger mig trygghet. Anna är min bästa vän - utan tvekan - Jea och Anna - mina bästa vänner.

Grön zon innebär att jag får ta mer ansvar över mina tankar, ångesten, maten osv. Jag har fria promenader (får gå en promenad om dagen) samt fri lekterapi. Jag skall på buffé med en i personalen på torsdag, det behöver jag träna på. Även om jag får ta mycket ansvar nu så finns ändå personalen här om jag behöver men jag får själv be om hjälp. Jag har dessutom blivit av med en smörgås på förmiddagen, behöver bara äta en frukt var förmiddag mellan frukost och lunch.

Livet är någonting som inte är självklart och absolut inte lätt.
Hopp är någonting som behövs för att orka leva.
Mitt liv är inte självklart och allt annat än lätt i dessa tider . . . Om jag hade varit frisk så hade jag kunnat åka ner till Malmö o Jea och varit med på "träningen" inför lördagens modevisningen på tisdag men jag får inte . . . för jag är inlagd på Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus. Men som Jea säger - Bli frisk så kan vi börja jobba ihop - alltså skall jag "bara" bli frisk nu!!! Och om typ fem veckor drar jag till träningsanläggningen Club La Santa på Lanzarote!!! it will be great!!!

Idag skall jag luncha med Karolina och hennes lilla dotter, skall bli trevligt att träffa dem :-)
Annars skall jag packa inför att åka tillbaka till sjukhuset på måndag. Känns sådär . . . Men, men så som det är.
Annars händer inte så mycket - är bara en vecka kvar tills jag, Anna och Jea går modeller på en modevisning på Malmö Festivalen - tre visningar den dagen - Jag längtar!!! =)
Hoppas ni alla får en fin dag!
Varma kramar från mig

Finna anledningar till att bli frisk
Finna tro, hopp och kärlek kan jag inte skriva dock
för jag är rädd för kärlek. Rädd för att någon ska tycka
om mig - för jag kan inte älska någon -
Jag får inte bli älskad.
Jag kan inte tillåta mig själv att någon älskar mig på
det sättet - tjej och kille - jag är rädd för det.
Går inte . . . är inte värd det . . .

Jag är inte värd att bli älskad

Jag är inte stresstålig längre, jag måste ta det lugnt för att inte få den hemska ångesten!
Idag åker jag till Göteborg för att fika med två av de andra tjejerna från sjukhuset. Ikväll skall jag packa inför att åka tillbaka till Sjukhuset på måndag. Det är blandade känslor inför att åka tillbaka, - jag vill skrika och hålla mig kvar här - slippa att åka tillbaka till sjukhuset - men någonstans så känns det ändå okej och skönt också för jag måste få hjälp med mina hemska tankar, orkar inte hantera dem snart.

När jag tittar tillbaka på dessa fyra veckor hemma så har jag haft otroligt roligt :-) Men min familj, mina djur och vänner! För det mesta har det gått bra och ångest attackerna har blivit lindrigare. Så kan inte säga annat än att jag är glad att jag lever och har fått vara med om dessa fyra veckor hemma. Min familj är stark! De orkar med mig, min sjukdom och allt vad det innebär (som ångest till exempel). Klart att jag gjort saker och sagt saker som jag ångrar - saker som gjort min familj ledsen och orolig. Men det skall bli ett slut på det! Jag håller på att vänja mig vid en normalviktig kropp efter att ha levt med en underviktig kropp under lång tid. Det är svårt - men det skall gå. Vikten har börjat stanna av och det är bra.

Nu skall jag göra mig iordning inför att åka till Göteborg. Skall börja packa nu också.
Måste finna en present till Pernilla idag, köper nog en fin blomma :-)
Ha en fin Fredag alla!
Varma kramar, Katie

Jag vill få mitt liv att gå ihop, jag vill vara med alla som jag älskar, jag vill leva ett normalt liv!!! Men anorexin fångar mina tankar - jag räcker inte till!
Jag kan inte säga nej - för jag har missat så mycket i livet!!! Anorexin skall inte få göra sönder mig mer!
Anorexia var min bästa vän och hon var / är min trygghet!!! . . . men hon får inte vara det längre och det ger mig ångest! . . . tomma ord en torsdag kväll . . . precis 31 veckor sedan jag blev inlagd på Uddevalla Sjukhus i vild panik, svårt uttorkad . . . Kanske kommer jag aldrig att tycka om Torsdagar mer för att det är den dagen som jag blev inlagd på sjukhuset på grund av mina anorexi . . . den 15 januari 2009 brakade helvetet lös . . . ett helvete som jag aldrig har kunnat föreställa mig! Jag tyckte att jag hade ett helvete innan - men jag hade så fel - det blev bara värre - tills den dagen allt vände och blev bättre!

Jag saknar min lägenhet - jag saknar mitt liv - Anorexi liv - . . . vet inte . . .  Hur kan jag sakna svälten då jag vet vilket helvete det är? - oförståligt även för mig -
Varför sakna tröttheten, hjälplösheten, smärtan? - anorexian var min bästa vän - ska hon fortsätta vara det?

Jag har lagt in några av mina dikter (se inlägg som följer)

Runt om mig finns alla
Alla som jag en gång känt
Känt dem så nära
Nära finns inte mer . . .

I min värld bortom allt
Allt där ingenting finns
Finns inte
Orkar inte

Se dem som jag älskar
Lida, lida av smärtan
Smärtan över mig . . .
Mig som inte finns

Leva i glasväggar så starka
Starka av det svarta
Svarta som blivit mitt jag
Jag finns inte, inte här

I min värld, inte din
Din värld, inte min
Mötas på andra sidan stranden
Stranden där livet finns

Inte här, inte i det svarta.
Där på andra sidan stranden
Är inte här . . .
Men en dag kanske

av. Katie Grün

Ångesten som jag hade då jag vaknade imorse har lagt sig - jag måste lära mig att leva med denna kropp, denna nya kropp som jag inte är van vid. För jag är inte van vid en normalviktig kropp jag är bara van vid en mager kropp . . . och det är inte bra . . . Jag skall se anorexidemonerna i ögonen och känna att jag kan leva utan min "bästa" vän Anorexia N. Hon har tagit ifrån mig allt det perfekta i mitt liv - för mitt liv var perfekt - lägenhet, jobb, sportlife, körkort, Leo - Allt! Lägenheten har jag inte kvar - var för sjuk för att bo ensam . . . flyttade tillbaka till mamma och pappa :'-( jobbet har jag kvar men är sjukskriven 100% sedan November :-( Kan inte träna - får inte - körkort har jag - men inte kunnat köra bil på ett halv år - Men nu hämtar jag nya bilen idag =) - Min lille hamster Leo har jag kvar, han har fått bo hos mamma o pappa (mormor o morfar ;-)  ) Men jag har misst halva Leos liv - han börjar att bli gammal nu :'-( min underbara lilla skatt! Skall inte mista mer av hans liv bara för att jag haft o har anorexia!

Jag önskar att många - även tjejer o killar som är PRO-ana - kan se vilket helvete det är att ha anorexi, vad mycket man förlorar och att sjukdomen kan leda till döden - hade mamma inte funnits där, hade jag inte haft Charlotte och Jea. Hade jag inte blivit inlagd på sjukhuset så hade uttorkningen ledit mig till en säker död . . . En plågsam och skoningslös död . . . Och det är inte värt att dö vid 19-års ålder!
Nej, jag skall kämpa för att bli frisk och sedan hjälpa andra! Det gör ingenting om man har några extra kilon - även om jag är LIVRÄDD för att ha det!!! Det är inte farligt att ha några extra kilon, det är tusen gånger värre att vara mager!!! Det gör ont och är inte ett dugg kul!!!

Lillasyster tog en bild på mig idag. Lägger in den.
Varma kramar, Katie

Maten styr mig, klockan styr mig . . . ångesten styr mig även att jag inte vill det!!! Mina kläder passar inte som de gjorde förr . . . Speciellt inte mina jeans :-( De är snart för små - allihop och det känns ÄCKLIGT!!!
Vaknade med ångest idag . . . det känns inte bra! :'-( Jag känner mig så äcklig - tjock, fet och ful!!! Jag fungerar inte som andra . . . mitt huvud, mina tankar styr mig så olidligt "ful, fet - ÄCKLIG!!!" Min kropp är inte som jag vill ha den! Tyvärr så är tankarna på att en mager kropp är värt allt alltid i mitt huvud . . . mager och tunn - åh vad jag älskar det! Eller? Nej jag vill inte sträva efter det . . . som mamma sa "Jag har hellre en dotter som är lite överviktig och glad, lycklig och älskar mat och har en massa vänner än en dotter som är mager, olycklig, inte vågar äta och bara tränar och är ensam".
Jag har varit så otroligt ensam, jag har varit mager, tom - utan liv - svårt uttorkad . . . Olycklig . . . En mager kropp borde inte vara någonting att sträva efter . . . men jag känner mig inte vacker som jag är nu - Självkänsla skulle Jea ha sagt . . . - Jag har ingen självkänsla . . . jag tror inte på mig själv - jag litar inte på att jag gör rätt någonsin! Jag tycker bara att jag är så otroligt meningslös . . .

Om jag inte hade börjat att svälta igen så hade jag aldrig blivit inlagd på sjukhuset . . . då hade jag kunnat fortsätta att träna på Sportlife, då hade jag jobbat nu, då hade jag HAFT KVAR MIN FINA LÄGENHET!!! VAD HAR JAG NU??? INGENTING!!! MENINGSLÖST . . . Jag måste nog träna upp min självkänsla . . .



Mager, olycklig - uttorkad och full av smärta               V.S Frisk kropp, kan rida, lycklig, glad - slipper smärta!

Valet borde vara så lätt ändå så kontrollerar anorexitankarna mig så olidligt mycket!!!
- fortsatt Svält V.S fortsatt Liv -    JAG VÄLJER FORTSATT LIV!!! JAG VILL LEVA!!! JAG KAN, JAG VILL, JAG ORKAR - BLI FRISK -
Jea, Anna och jag skall göra vad vi kan för att förbättra ätstörningsvården - Skall "bara" bli frisk först!
- JAG KAN, JAG VILL, JAG ORKAR ÖVERLEVA MIN ANOREXIA!!!

Ja jag vill. Någonting måste ske och jag skall vara en del av det! Så då måste jag ta mig ur min anorexi!
Jag var på sjukhuset idag och tog nya prover. Det gick bra. Sedan mötte jag en ur personalen på den avdelningen som jag låg på i mer än fyra månader på Uddevalla Sjukhus i år. Jag gick och hälsade på dem på avdelningen. Många har semester nu men jag träffade två av dem. Jag kan nog inte förstå hur sjuk jag faktiskt var då jag låg där. Jag kommer inte ihåg så mycket av det som hände då jag var där . . . Men de fyra månaderna var en mardröm förstår jag då jag läser lite på min gamla blogg: www.tillbakatilllivet.bloggagratis.se. Så dåligt som jag mådde då vill jag aldrig må igen!!! Så som personalen fick kämpa med mig då . . . Att min familj fick se mig må så dåligt . . . ja det är hemskt . . . Anorexia är en fruktansvärd sjukdom, en sjukdom som varit på väg att kosta mig mitt liv. Jag har drömmar om nätterna - drömmar som handlar om det jag var med om under januari - maj 2009. Jag bearbetar det som skedde! Bearbetar helvetet . . . det är hemskt! Riktiga mardömmar!!!
Men det var lite roligt att få sitta ner och prata med två i personalen som hade hand om mig och som kämpade med mig! De blev glada över att se hur allt har gått framåt! Hur bra jag mår nu!!!
För det har verkligen gått framåt!!
Nästa helg är det Landskrona och Malmö som gäller!!! Gå på modevinsningen, träffa Anna, Jea, lilla T och alla andra :-) och sedan skall Anna o jag passa lilla T :-) Allt det skall bli så roligt!!! <3 Jag LÄNGTAR!!! - Livet är värt att leva - för bara några veckor sedan trodde jag inte det - men nu vet jag - jag skall leva och det är jag glad för!!!
Varma starka kramar, Katie

Nu börjar Jeanette också blogga på vår sida! Det är toppen - alla tre jobbar mot en bättre vård och det känns bra! Tillsammans är vi Starka! och Jea är en av de största styrkorna i mitt liv igenom anorexin!!! Anna och Jeanette är några av mina absolut närmaste och bästa vänner! Jag är så otroligt glad över att jag har träffat dem båda!
Hoppas ni alla har en fin söndag kväll!
Varma kramar, Katie

Den 8 februari hade L varit och hälsat på mig då jag låg på Uddevalla Sjukhus. Efter besöket skrev hon detta på sin blogg:

Under tiden var jag hemma och satte in alla våra kort från Thailand i ett album och sen hälsade jag på Katie en sväng.
Skönt att se att det har gått lite framåt sen jag var där sist! Hon är stark Katie och hon kommer fixa detta!
Självklart går det upp och ner, men jag ska allt peppa henne så vi kan göra allt det vi pratade om idag sen! :)

- jag har verkligen världens bästa vänner!!! <3

Det gick så otroligt bra då jag red idag :-) Twilight Star är verkligen mitt underbara lilla hjärta! Min solstråle, min skatt, mitt allt - bästa tjejen i mitt Liv!!! och jag känner verkligen GLÄDJE över att jag lever för första gången sedan jag fick min anorexi!
Jag känner mig på något konstigt sätt mig "glad och nöjd" över att jag gått upp i vikt, håller kvar vid att jag äta och allt som anorexian säger till mig att inte göra! Jag är GLAD och NÖJD över att jag klarar att stå emot min anorexia för det gör att jag KAN rida och göra det som jag VILL!!!

- Varma tack till min familj och mina vänner - till mina hästar och min älskade Leo - för att ni orkar med mig och min sjukdom som förstört så mycket och satt oss alla på obeskrivligt höga prov i livet!!! -
Jag vill att ni alla skall veta att nu är jag glad och stolt över att jag lever och håller på att övervinna min sjukdom!
Varma kramar till er alla!