Då livsglädjen tystnat

Jag är inte stresstålig längre, jag måste ta det lugnt för att inte få den hemska ångesten!
Idag åker jag till Göteborg för att fika med två av de andra tjejerna från sjukhuset. Ikväll skall jag packa inför att åka tillbaka till Sjukhuset på måndag. Det är blandade känslor inför att åka tillbaka, - jag vill skrika och hålla mig kvar här - slippa att åka tillbaka till sjukhuset - men någonstans så känns det ändå okej och skönt också för jag måste få hjälp med mina hemska tankar, orkar inte hantera dem snart.

När jag tittar tillbaka på dessa fyra veckor hemma så har jag haft otroligt roligt :-) Men min familj, mina djur och vänner! För det mesta har det gått bra och ångest attackerna har blivit lindrigare. Så kan inte säga annat än att jag är glad att jag lever och har fått vara med om dessa fyra veckor hemma. Min familj är stark! De orkar med mig, min sjukdom och allt vad det innebär (som ångest till exempel). Klart att jag gjort saker och sagt saker som jag ångrar - saker som gjort min familj ledsen och orolig. Men det skall bli ett slut på det! Jag håller på att vänja mig vid en normalviktig kropp efter att ha levt med en underviktig kropp under lång tid. Det är svårt - men det skall gå. Vikten har börjat stanna av och det är bra.

Nu skall jag göra mig iordning inför att åka till Göteborg. Skall börja packa nu också.
Måste finna en present till Pernilla idag, köper nog en fin blomma :-)
Ha en fin Fredag alla!
Varma kramar, Katie