Då livsglädjen tystnat

Ja jag vill. Någonting måste ske och jag skall vara en del av det! Så då måste jag ta mig ur min anorexi!
Jag var på sjukhuset idag och tog nya prover. Det gick bra. Sedan mötte jag en ur personalen på den avdelningen som jag låg på i mer än fyra månader på Uddevalla Sjukhus i år. Jag gick och hälsade på dem på avdelningen. Många har semester nu men jag träffade två av dem. Jag kan nog inte förstå hur sjuk jag faktiskt var då jag låg där. Jag kommer inte ihåg så mycket av det som hände då jag var där . . . Men de fyra månaderna var en mardröm förstår jag då jag läser lite på min gamla blogg: www.tillbakatilllivet.bloggagratis.se. Så dåligt som jag mådde då vill jag aldrig må igen!!! Så som personalen fick kämpa med mig då . . . Att min familj fick se mig må så dåligt . . . ja det är hemskt . . . Anorexia är en fruktansvärd sjukdom, en sjukdom som varit på väg att kosta mig mitt liv. Jag har drömmar om nätterna - drömmar som handlar om det jag var med om under januari - maj 2009. Jag bearbetar det som skedde! Bearbetar helvetet . . . det är hemskt! Riktiga mardömmar!!!
Men det var lite roligt att få sitta ner och prata med två i personalen som hade hand om mig och som kämpade med mig! De blev glada över att se hur allt har gått framåt! Hur bra jag mår nu!!!
För det har verkligen gått framåt!!
Nästa helg är det Landskrona och Malmö som gäller!!! Gå på modevinsningen, träffa Anna, Jea, lilla T och alla andra :-) och sedan skall Anna o jag passa lilla T :-) Allt det skall bli så roligt!!! <3 Jag LÄNGTAR!!! - Livet är värt att leva - för bara några veckor sedan trodde jag inte det - men nu vet jag - jag skall leva och det är jag glad för!!!
Varma starka kramar, Katie