Då livsglädjen tystnat

Livet är någonting som inte är självklart och absolut inte lätt.
Hopp är någonting som behövs för att orka leva.
Mitt liv är inte självklart och allt annat än lätt i dessa tider . . . Om jag hade varit frisk så hade jag kunnat åka ner till Malmö o Jea och varit med på "träningen" inför lördagens modevisningen på tisdag men jag får inte . . . för jag är inlagd på Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus. Men som Jea säger - Bli frisk så kan vi börja jobba ihop - alltså skall jag "bara" bli frisk nu!!! Och om typ fem veckor drar jag till träningsanläggningen Club La Santa på Lanzarote!!! it will be great!!!

Idag skall jag luncha med Karolina och hennes lilla dotter, skall bli trevligt att träffa dem :-)
Annars skall jag packa inför att åka tillbaka till sjukhuset på måndag. Känns sådär . . . Men, men så som det är.
Annars händer inte så mycket - är bara en vecka kvar tills jag, Anna och Jea går modeller på en modevisning på Malmö Festivalen - tre visningar den dagen - Jag längtar!!! =)
Hoppas ni alla får en fin dag!
Varma kramar från mig

Finna anledningar till att bli frisk
Finna tro, hopp och kärlek kan jag inte skriva dock
för jag är rädd för kärlek. Rädd för att någon ska tycka
om mig - för jag kan inte älska någon -
Jag får inte bli älskad.
Jag kan inte tillåta mig själv att någon älskar mig på
det sättet - tjej och kille - jag är rädd för det.
Går inte . . . är inte värd det . . .

Jag är inte värd att bli älskad

Jag är inte stresstålig längre, jag måste ta det lugnt för att inte få den hemska ångesten!
Idag åker jag till Göteborg för att fika med två av de andra tjejerna från sjukhuset. Ikväll skall jag packa inför att åka tillbaka till Sjukhuset på måndag. Det är blandade känslor inför att åka tillbaka, - jag vill skrika och hålla mig kvar här - slippa att åka tillbaka till sjukhuset - men någonstans så känns det ändå okej och skönt också för jag måste få hjälp med mina hemska tankar, orkar inte hantera dem snart.

När jag tittar tillbaka på dessa fyra veckor hemma så har jag haft otroligt roligt :-) Men min familj, mina djur och vänner! För det mesta har det gått bra och ångest attackerna har blivit lindrigare. Så kan inte säga annat än att jag är glad att jag lever och har fått vara med om dessa fyra veckor hemma. Min familj är stark! De orkar med mig, min sjukdom och allt vad det innebär (som ångest till exempel). Klart att jag gjort saker och sagt saker som jag ångrar - saker som gjort min familj ledsen och orolig. Men det skall bli ett slut på det! Jag håller på att vänja mig vid en normalviktig kropp efter att ha levt med en underviktig kropp under lång tid. Det är svårt - men det skall gå. Vikten har börjat stanna av och det är bra.

Nu skall jag göra mig iordning inför att åka till Göteborg. Skall börja packa nu också.
Måste finna en present till Pernilla idag, köper nog en fin blomma :-)
Ha en fin Fredag alla!
Varma kramar, Katie

Jag vill få mitt liv att gå ihop, jag vill vara med alla som jag älskar, jag vill leva ett normalt liv!!! Men anorexin fångar mina tankar - jag räcker inte till!
Jag kan inte säga nej - för jag har missat så mycket i livet!!! Anorexin skall inte få göra sönder mig mer!
Anorexia var min bästa vän och hon var / är min trygghet!!! . . . men hon får inte vara det längre och det ger mig ångest! . . . tomma ord en torsdag kväll . . . precis 31 veckor sedan jag blev inlagd på Uddevalla Sjukhus i vild panik, svårt uttorkad . . . Kanske kommer jag aldrig att tycka om Torsdagar mer för att det är den dagen som jag blev inlagd på sjukhuset på grund av mina anorexi . . . den 15 januari 2009 brakade helvetet lös . . . ett helvete som jag aldrig har kunnat föreställa mig! Jag tyckte att jag hade ett helvete innan - men jag hade så fel - det blev bara värre - tills den dagen allt vände och blev bättre!

Jag saknar min lägenhet - jag saknar mitt liv - Anorexi liv - . . . vet inte . . .  Hur kan jag sakna svälten då jag vet vilket helvete det är? - oförståligt även för mig -
Varför sakna tröttheten, hjälplösheten, smärtan? - anorexian var min bästa vän - ska hon fortsätta vara det?

Jag har lagt in några av mina dikter (se inlägg som följer)

Ångesten som jag hade då jag vaknade imorse har lagt sig - jag måste lära mig att leva med denna kropp, denna nya kropp som jag inte är van vid. För jag är inte van vid en normalviktig kropp jag är bara van vid en mager kropp . . . och det är inte bra . . . Jag skall se anorexidemonerna i ögonen och känna att jag kan leva utan min "bästa" vän Anorexia N. Hon har tagit ifrån mig allt det perfekta i mitt liv - för mitt liv var perfekt - lägenhet, jobb, sportlife, körkort, Leo - Allt! Lägenheten har jag inte kvar - var för sjuk för att bo ensam . . . flyttade tillbaka till mamma och pappa :'-( jobbet har jag kvar men är sjukskriven 100% sedan November :-( Kan inte träna - får inte - körkort har jag - men inte kunnat köra bil på ett halv år - Men nu hämtar jag nya bilen idag =) - Min lille hamster Leo har jag kvar, han har fått bo hos mamma o pappa (mormor o morfar ;-)  ) Men jag har misst halva Leos liv - han börjar att bli gammal nu :'-( min underbara lilla skatt! Skall inte mista mer av hans liv bara för att jag haft o har anorexia!

Jag önskar att många - även tjejer o killar som är PRO-ana - kan se vilket helvete det är att ha anorexi, vad mycket man förlorar och att sjukdomen kan leda till döden - hade mamma inte funnits där, hade jag inte haft Charlotte och Jea. Hade jag inte blivit inlagd på sjukhuset så hade uttorkningen ledit mig till en säker död . . . En plågsam och skoningslös död . . . Och det är inte värt att dö vid 19-års ålder!
Nej, jag skall kämpa för att bli frisk och sedan hjälpa andra! Det gör ingenting om man har några extra kilon - även om jag är LIVRÄDD för att ha det!!! Det är inte farligt att ha några extra kilon, det är tusen gånger värre att vara mager!!! Det gör ont och är inte ett dugg kul!!!

Lillasyster tog en bild på mig idag. Lägger in den.
Varma kramar, Katie

Ja jag vill. Någonting måste ske och jag skall vara en del av det! Så då måste jag ta mig ur min anorexi!
Jag var på sjukhuset idag och tog nya prover. Det gick bra. Sedan mötte jag en ur personalen på den avdelningen som jag låg på i mer än fyra månader på Uddevalla Sjukhus i år. Jag gick och hälsade på dem på avdelningen. Många har semester nu men jag träffade två av dem. Jag kan nog inte förstå hur sjuk jag faktiskt var då jag låg där. Jag kommer inte ihåg så mycket av det som hände då jag var där . . . Men de fyra månaderna var en mardröm förstår jag då jag läser lite på min gamla blogg: www.tillbakatilllivet.bloggagratis.se. Så dåligt som jag mådde då vill jag aldrig må igen!!! Så som personalen fick kämpa med mig då . . . Att min familj fick se mig må så dåligt . . . ja det är hemskt . . . Anorexia är en fruktansvärd sjukdom, en sjukdom som varit på väg att kosta mig mitt liv. Jag har drömmar om nätterna - drömmar som handlar om det jag var med om under januari - maj 2009. Jag bearbetar det som skedde! Bearbetar helvetet . . . det är hemskt! Riktiga mardömmar!!!
Men det var lite roligt att få sitta ner och prata med två i personalen som hade hand om mig och som kämpade med mig! De blev glada över att se hur allt har gått framåt! Hur bra jag mår nu!!!
För det har verkligen gått framåt!!
Nästa helg är det Landskrona och Malmö som gäller!!! Gå på modevinsningen, träffa Anna, Jea, lilla T och alla andra :-) och sedan skall Anna o jag passa lilla T :-) Allt det skall bli så roligt!!! <3 Jag LÄNGTAR!!! - Livet är värt att leva - för bara några veckor sedan trodde jag inte det - men nu vet jag - jag skall leva och det är jag glad för!!!
Varma starka kramar, Katie

Nu börjar Jeanette också blogga på vår sida! Det är toppen - alla tre jobbar mot en bättre vård och det känns bra! Tillsammans är vi Starka! och Jea är en av de största styrkorna i mitt liv igenom anorexin!!! Anna och Jeanette är några av mina absolut närmaste och bästa vänner! Jag är så otroligt glad över att jag har träffat dem båda!
Hoppas ni alla har en fin söndag kväll!
Varma kramar, Katie

Den 8 februari hade L varit och hälsat på mig då jag låg på Uddevalla Sjukhus. Efter besöket skrev hon detta på sin blogg:

Under tiden var jag hemma och satte in alla våra kort från Thailand i ett album och sen hälsade jag på Katie en sväng.
Skönt att se att det har gått lite framåt sen jag var där sist! Hon är stark Katie och hon kommer fixa detta!
Självklart går det upp och ner, men jag ska allt peppa henne så vi kan göra allt det vi pratade om idag sen! :)

- jag har verkligen världens bästa vänner!!! <3

Det gick så otroligt bra då jag red idag :-) Twilight Star är verkligen mitt underbara lilla hjärta! Min solstråle, min skatt, mitt allt - bästa tjejen i mitt Liv!!! och jag känner verkligen GLÄDJE över att jag lever för första gången sedan jag fick min anorexi!
Jag känner mig på något konstigt sätt mig "glad och nöjd" över att jag gått upp i vikt, håller kvar vid att jag äta och allt som anorexian säger till mig att inte göra! Jag är GLAD och NÖJD över att jag klarar att stå emot min anorexia för det gör att jag KAN rida och göra det som jag VILL!!!

- Varma tack till min familj och mina vänner - till mina hästar och min älskade Leo - för att ni orkar med mig och min sjukdom som förstört så mycket och satt oss alla på obeskrivligt höga prov i livet!!! -
Jag vill att ni alla skall veta att nu är jag glad och stolt över att jag lever och håller på att övervinna min sjukdom!
Varma kramar till er alla!




 

Denna bild är ingenting att sträva efter - så som jag ser ut på denna bild borde jag inte sträva efter, längta till! Jag ler på bilden men jag mådde inte alls bra! Jag var så uttorkad att jag bara skrek mig igenom nätterna, skrek och "grät" . . . grät utan tårar . . . usch hur kan jag längta tillbaka till den kroppen???!!! . . . dumma anorexia som sätter sådana här tankar i mitt huvud . . .

Jag kan inte anstränga mig så mycket . . . jag gick i trappor idag . . . fick sådant problem med bröstet efteråt . . . mitt hjärta slår hit och dit, fram och tillbaka . . . gör ont. Är jobbigt att andas ibland . . . jag måste verkligen försöka att ta det lugnt . . . Det är flera timmar sedan jag ansträngde mig men nu är det förjävligt jobbigt . . . vill inte gå och lägga mig . . . är jobbigt att andas då jag ligger ned.

Får vila lite, se när jag går och lägger mig. Har i alla fall haft en bra dag - köpt bil - en volkwagn combi, röd. Sedan har jag fikat med Monica :-) Var mycket trevligt!!! Nu har jag tittat på Patrik 1,5 (Gustaf Skarsgård är en BRA skådespelare!!!)
Men som sagt, måste vila nu.
Hoppas ni alla har haft en bra dag.
Kramar, Katie

Anna, Jea och jag samt många andra modeller går och visar kläder från butikerna i Malmö City den 15 augusti som jag tidigare nämnt. Detta som följer är vad som står om visningen på malmofestivalen.se.

"Malmö Citysamverkan vill gärna visa upp Malmö citys fantastiska shoppingutbud.

Tillsammans med stilkonsulten Mia Berg bjuder de på spännande aktiviteter i modets tecken! 

Det blir tre modevisningar i Raoul Wallenbergs park. Temat för dessa är ”Mode i Malmö City” och de riktar sig till modemedvetna unga och vuxna.

Dessutom delas specialerbjudanden från citys butiker ut under dagen. Missa inte!"

Det skall bli så otroligt roligt att få vara med! Men det är också lite nervöst ;-) "Bara två och en halv vecka kvar" :-)

Idag skall jag fika med en arbetskompis, sedan blir det en timme på ätstörningsenheten och sedan hem igen. Jag skall fixa biobiljetter till lillasyster och mig med. Hon har redan sett Harry Potter filmen, men jag har ingen att gå med så vi skall gå tillsammans. Blir kanske att vi gör det imorgon, jag hoppas det! Annars tar jag med mig mamma på bion :-D Skulle vilja se den filmen idag egentligen . . . men, men går inte alltid som man vill . . .
Ni som känner mig vet att jag på grund av min anorexi varit tvungen att säga upp min lägenhet inne i Uddevalla, min lägenhet som jag älskade, inte på grund av att jag inte betalade den eller liknande för det har aldrig varit några problem utan problemen har legat vid att jag vägrat att äta. Aldrig lagat mat och så vidare då jag bott i min lägenhet. I "väntan" på att behandlingen skall ta slut och att jag skall bli såpass bra att jag klarar allt med maten själv så bor jag hemma hos mina föräldrar på gården där jag har hästarna och där jag är uppvuxen.
Hade jag haft min lägenhet kvar så hade jag kunnat sticka ut med kompisarna när som. Nu måste allt planeras med bussar osv. och det går inga bussar ut hit till landet efter 21.00 på kvällarna vilket suger!!! Men, men that´s the way it is!

Hoppas att ni alla får en bra dag!
Varma kramar, Katie 

Att leva med anorexi har gjort så att min livslust en gång tystnat . . . i hela denna kamp, hela denna smärta orkar man inte leva . . . Därför måste jag bli frisk även om det känns som att det tar emot att släppa taget om anorexin. Borde inte ta emot, men det gör det . . . Måste till ätstörningsenheten imorgon, måste väga mig då. Hatar det . . .
Den 15 augusti går Anna, Jea och jag modeller på Malmö Festivalen, ser framemot det! Ja, jag längtar och anorexin skall inte få förstöra det!!! Nej det skall inte få förstöra mitt liv! Allt måste vara bättre än att leva i detta helvete! Ja måste vara så.

Sänder många varma kramar till farfar i himlen - åtta år idag av sorg och olidlig saknad!!! Du gick så plötsligt och oväntat bort Farfar!!! Jag älskar dig - Älskar dig alltid!
Varma kramar din Katie

Anna och jag skall börja blogga tillsammans nu :-) och min blogg är färdig! Detta är grymt spännande och vi har verkligen bestämt oss! för vi skall jobba mot ett fortsatt och värdigt liv! Vi skall jobba för att en dag kunna dra vårat strå till stacken och förbättra ätstörningsvården i Sverige - för att fler måste få chansen att överleva och klara sig, bli friska! - vi vet vilket helvete det är att lida av anorexi, vara inlagd på sjukhus - frivilligt och på tvång - och kämpa mot alla anorexidemoner som bestämmer i våra liv! Vi vet hur det är att leva i svält och hur det är att kämpa dagligen mot mardömmen som blev sann - vara nära döden är det värsta som man kan tänka sig - anorexi kan leda till döden - MEN vi har bestämt oss!!! Vi skall visa att det går att göra det omöjliga bli fri och överleva - Anorexi!!!

Vi kan, vi vill, vi skall - Tillsammans!!! Anna är den bästa vännen jag har!
Tack till Lovisa som hjälpt mig och Anna med de fina designerna på vår bloggar!
Varma kramar, Katie

testar bara färgen i inläggen.