Jag kan om jag vill!
Jag kan om jag vill. Det är det som allt handlar om. Jag skulle ljuga om jag sa att motivationen till att bli frisk alltid är på topp. För det är den inte alltid . . . Min ätstörning är något som jag har "lärt" mig att leva med :-( och den går inte alltid ihop med min familjs liv och med mina vänner samt djurs liv.
Jag har lärt mig under många år att leva ensam därför är det svårt att ta till sig att jag skall leva med dem, de människorna där utanför. Det är lätt för mig att stänga in mig i mig själv! Det är lätt för mig att ta ett steg tillbaka och inte släppa in någon i mitt liv, inte ens min familj och det är egentligen fruktansvärt att jag i princip kan välja att leva ensam! Jag tror att jag klarar mig bra ensam. Men jag skulle ju aldrig låta mina hästar leva ensamma!!! Jag skulle inte tycka om att min syster eller bror plötsligt slutar träffa sina kompisar. Jag däremot . . . jag själv skulle kunna prioritera bort det som faktiskt är bra för mig!!! Jag har enormt svårt att tillåta mig själv att må bra!
Om jag vänder och går åt andra hållet så är det inte illa menat. Jag orkar bara inte med mig själv. Jag kämpar för att lära mig att leva med det livet som är därutanför. och med därutanför så menar jag det som är utanför min kropp . . . Förstod på en vän igår att jag har varit så långt borta i närmare tre år att jag inte gått att få tag på. Det har inte gått att prata med mig. Jag har bara existerat. Inte orkat leva.
Det är skrämmande. Jag har slösat bort så mycket tid på denna skit sjukdom - jag har varit på väg mot en säker död och det är INTE värt det alls!!! FY SJUTTON kan jag säga rent utsagt!!!
Som jag och min familj, mina djur - framförallt Leo - min släkt och mina vänner - alla har lidit på ett eller annat sätt :-( och det är inte roligt att veta! Men jag lär mig att leva med det. Som med allt annat.
Jag tycker att det är svårt att acceptera mig själv. Men det går bättre! Jag lär mig att leva med min nya kropp!!!
Hej Livet - Här kommer jag!!!
Hoppas allt är väl med er alla <3
Varma kramar, Katie
Jag har lärt mig under många år att leva ensam därför är det svårt att ta till sig att jag skall leva med dem, de människorna där utanför. Det är lätt för mig att stänga in mig i mig själv! Det är lätt för mig att ta ett steg tillbaka och inte släppa in någon i mitt liv, inte ens min familj och det är egentligen fruktansvärt att jag i princip kan välja att leva ensam! Jag tror att jag klarar mig bra ensam. Men jag skulle ju aldrig låta mina hästar leva ensamma!!! Jag skulle inte tycka om att min syster eller bror plötsligt slutar träffa sina kompisar. Jag däremot . . . jag själv skulle kunna prioritera bort det som faktiskt är bra för mig!!! Jag har enormt svårt att tillåta mig själv att må bra!
Om jag vänder och går åt andra hållet så är det inte illa menat. Jag orkar bara inte med mig själv. Jag kämpar för att lära mig att leva med det livet som är därutanför. och med därutanför så menar jag det som är utanför min kropp . . . Förstod på en vän igår att jag har varit så långt borta i närmare tre år att jag inte gått att få tag på. Det har inte gått att prata med mig. Jag har bara existerat. Inte orkat leva.
Det är skrämmande. Jag har slösat bort så mycket tid på denna skit sjukdom - jag har varit på väg mot en säker död och det är INTE värt det alls!!! FY SJUTTON kan jag säga rent utsagt!!!
Som jag och min familj, mina djur - framförallt Leo - min släkt och mina vänner - alla har lidit på ett eller annat sätt :-( och det är inte roligt att veta! Men jag lär mig att leva med det. Som med allt annat.
Jag tycker att det är svårt att acceptera mig själv. Men det går bättre! Jag lär mig att leva med min nya kropp!!!
Hej Livet - Här kommer jag!!!
Hoppas allt är väl med er alla <3
Varma kramar, Katie
Kommentarer
Postat av: Mikaela
Jag håller med dig! En 14-åring skall inte behöva se sig själv i spegeln och bara se en tjock flicka! Man är fin på sitt sätt, det finns inge rätt & fel. Jag har varit inne och kikat på din blogg, och jag tycker det är så starkt gjort av dig att blogga om hur det är att ha anorexi:) Det är det verkligen. Hoppas du snart blir ditt "vanliga" jag igen. För bilderna du lägger upp på dig är väldigt fina! Tycker du är väldigt söt! Ha det bra!:)
Postat av: Jensa
Kan bara hålla med föregående talare. Alla är fina på sitt sätt..
Klart du kan.. Alla kan om man bara ger sig f**n på det..
Jag tror på dig o tror du kommer klara detta..
Ha det så bra.. Kram
Trackback
