Då livsglädjen tystnat

Jag har inte skrivit på några dagar och anledningen till det är mycket min vän - Engla Louise - som är svårt sjuk i anorexi. Såg ni artikeln i Aftonbladet i söndags? Ingen kan hjälpa Engla Louise . . . Hon får inte den hjälp som hon behöver - instängd på en psyk avdelning . . . Hon behöver vara på en avdelning där hon kan få hjälp för sin ätstörning! Istället är det bara en förvaring för att hon inte skall dö.
Engla Louise börjar ge upp . . . hon ser ingen ljusning, hon får ingen hjälp. Hon har slutat att äta och dricka . . . hon orkar inte! Jag känner mig så maktlös, NÅGON måste kunna göra någonting för att hjälpa henne!!! Det finns sådana brister i denna vård av anorektiker! Engla Louise har varit sjuk i 19 år!!! Vården har inte lyckats hjälpa henne!!!
Vi som är friska måste komma in i vården och HJÄLPA TILL för vi vet hur det är!!! Det stödet skall kunna ge trygghet hos den anorexisjuka - vi som är och har varit sjuka skall kunna stötta varandra MEN vården vill inte ha in oss i arbetet! De tror att vi påverkar den sjuka till att bli än mer sjuka - MEN - vad har vi att vinna på det??? Jag vill hellre kunna hjälpa för att få andra att besegra sin ätstörning. Alltså jag är så arg, frustrerad och ledsen att jag inte ens fattar vad jag skriver :-( Jag är så ledsen att jag bara vill skrika!!! RÄDDA ENGLA LOUISE LIV!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Katie

Läs detta om Engla Louise:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5824392.ab