Då livsglädjen tystnat

Jag kunde inte åka till stan o äta lunch med dem . . . Att fika går bra men att äta lunch . . . Jag tycker att det är jobbigt att äta varm mat inför människor. Jag vet inte varför jag bara tycker så!
En fika, en macka eller liknande går bra. Paj tex på Fröken Olsson i Göteborg med kompisar . . . Men lunch. Det får mig att vilja spy. Det får mig att . . . ja det går inte att beskriva. Det är för svårt.
Jag har fortfarande svårt att acceptera att folk ser mig äta. Familjen är inga problem, med dem kan jag äta.

Men det var som sista middagen på sjukhuset, det var lasange men jag hade jätte svårt att få i mig den. Dessutom är lasange någonting som jag tycker är väldigt jobbigt att äta. Känns som att det är mycket fett i det . . . Även om jag skall sluta tänka sådana tankar så finns de alltid där! Jag HATAR det!!! Men det är så det är. Den dagen, sista dagen på sjukhuset så slutade det att en i personalen fick sätta sig vid mig och prata lugnt med mig för att jag skulle få i mig maten. och jag lyckades till slut.

Det gick inte att luncha med kompisarna idag, vilket nederlag :-( Jag känner mig så dum!!! Så NEDRANS dum och ensam :-( Dumma SKIT anorexi!!! Stick åt . . . dit pepparn växer!!! Jag gråter . . . det är jobbigt!
Hemma gick det bra att äta lunch men fixade inte att åka till stan med kompisarna . . . Dumma, dumma, dumma!!!!!! Anorexi skit!!! Alltid! :-(

K